Öppet hus och droger

Mitt bloggande börjar nog dra sig mot sin absoluta topp. Jag börjar känna ett sug att behöva blogga nästintill varje dag men när jag väl sätter mig ner och ska koncentrera mig på dagens eventuella inlägg så blir det blankt. Puts väck! Inte hela världen då mitt bloggande inte utgör mitt levebröd! Tack gode whatever higher power that exists att det inte är så.

Var på Öppet Hus idag, ingen mindre än själva Pauli Gymnasium som fick äran till mitt besök. Anledningen är simpel: där spenderade jag mina 3 bästa år och dessa avslutades med en fabulös student. Alla minnen kom tillbaks som vackra flashbacks framför mina ögon sekunden jag tog steget in i skolans område. Värmen och gästfriheten ligger fortfarande kvar i luften som jag minns den och jag trodde att jag aldrig skulle säga det men jag har saknat trapporna. Men mest har jag saknat mina klasskamrater och de minnen vi tillsammans skapade, det finns inget som kan ersätta dem och jag skulle inte ge fem öre för att få återuppleva dem. Dock hade det inte skadat att få se hur ung och dum man var då. Att prata med gamla mentorer och lärare var underbart! Man gör de så stolta över att man lyckas ta sig förbi hinder i livet och ändå lyckas bli “lockad tillbaks till brottsplatsen där allt började”, som Krister sa. Krister var rektor under min Pauli-tid och det förvånar mig att han minns nästan alla årskullar. Det som värmde mest under kvällens besök var nog de leenden och det trevliga bemötandet som man fick när lärarna såg ett bekant ansikte. Skönt att veta att det finns några kvar på skolan som saknat det kravall som NV3B årgång 2005 skapade under sina år. Det värmer i vinterkylan och det känns otroligt bra.

Över till annat! Som vi alla vet, har lilla jag drogat en massa musik och genom min bdb har ju de flesta förstått att jag för närvarande drogat sönder Nickelback – Gotta Be Somebody/Today was your last day, Raymond Lam – Not Enough Love, Twins你不是好情人, Hins Cheung – Ardently Love och Eric Clapton – Tears in Heaven. Utöver detta musikdrogande har jag även överdoserat med diverse TV-serier. Först ut blev det maraton av alla 10 säsonger av Vänner (googla en Vännerbox cover så förstår ni varför titeln är i de färgerna). Efter min första introduktion av Vänner 1996, smärtar det intressant nog fortfarande att se Ross och Rachel göra slut… Men precis som allt annat, tog de 10 säsongerna slut och jag blev tvungen att börja glo på annat. Samantha Who? blev min nya drog och det tog inte mindre än två dagar att se klart hittills utkomna episoder. Måste tillägga att serien är något tråkig efter pilotavsnittet men den har sina golden moments. Vissa citat glömmer man inte i första taget.

Lämpligt nog hade jag en diskussion med en kompis om vad man kan kolla på härnäst. Båda två drogar Heroes i HD format så fort det släpps på tisdagsmorgonen och vi kom överens om Entourage. Söt huvudkaraktär och bra handling må jag säga. Dock inte något för den som lutar mer åt scifi/drama då Entourage cirkulerar runt ett gäng på 4 (medie)kåta killar. Nåja, vi får se vad som sker härnäst…

//Cae~

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s