Nothing ventured…

Jag vet vad jag vill ha. Min Twin vet vad hon vill ha. Varför är det så skrämmande med en kvinna som vet vad hon vill ha och inte är rädd för att säga det? Var dag hör jag från både bekanta och obekanta hur irriterade det var när deras ex inte visste vad de ville ha och hela förhållandet kraschade på grund av det. Varför är det då så svårt att hålla kvar en tjej som vet precis vad hon är ute efter? En tjej som är spikrak på sak och väjer inte för någon eller något, en tjej som kan kompromissa och trots sin bestämdhet kan ge efter ens önskemål för att hon ställer upp. Klagomål hör man hela tiden men när man väl får det man vill ha, kan man inte behålla det av rädsla. Eller stolthet. Eller vad fan det nu är när en pojke inte förstår att vad han har förrän det är borta. Ibland vet jag inte vilket som är värst, att inte kunna hålla fast och slåss för det man har eller att låta stoltheten stå i vägen för en livslång lycka. Det är ju nästan som att riva sönder lotten som precis gett en jackpot på lotto…

Det är som Twin säger, för 4 år sedan ville man bara knyta band och finna vänner för livet. Nu är det nästan samma visa, bara det att man vill ha en som man binder sig till så de biologiska klockorna kan ticka tillsammans. Jävla skit!

Det enda jag bett om är någon som finns där för att varje morgon säga “Jag älskar dig” och en puss på pannan. Någon man kan kivas lite med när man lagar mat tillsammans, någon att åka till havet med, någon som står ut med att mitt ego kan överflöda, någon som kan hantera faktum att jag faller ner i hål för att kunna klättra upp själv för att visa att jag kan, någon som kan stå ut med att jag vill ha ens stöd och inget annat. Jag vill inte ha en räddaren-i-nöden, jag vill vara min egen “knight in shiny armor“. Hantera det eller gå, dörren står öppen för att de som inte klarar av det och dessa kan gå med svansen mellan benen. Sprid rykten men någonstans därute finns det någon med samma sinne som jag och tro mig, ni hjälper mig bara när ni sprider rykten. Det finns någon därute som vill lära känna mig på riktigt istället för att blint lyssna på ryktena. Så tack för den. Tack för allt egentligen, vore det inte för det här händelserika året hade jag inte haft erfarenheten.

Visserligen minns kanske mitt sköra hjärta orsakerna till ärren, men även de bra händelserna som min födelsedag. Aldrig har jag haft en sådan underbar kväll. Mina närmsta var där och jag kan inte ha önskat mig något mer än det. 2008 är, och förblir, mitt livs bästa år. Jag fann den äkta och perfekta kärleken, jag kom närmre de som jag aldrig trodde jag skulle tala med igen och jag står mer än någonsin med mina båda fötter på jorden och det känns jävligt bra. Även om jag förlorat mitt livs kärlek, vann jag erfarenheten av omogna människor och det tackar jag för. Visst, det helar inget brustet hjärta men det tar mig framåt och jag växer som människa. Jag vill fortsätta växa och det enbart baserat på att jag kan. Jag vågar ta det klivet ut i det okända för att smaka på det och växa till mig som människa. Klart att det är skrämmande men min vilja att lära kombinerat med min nyfikenhet puttar mig på ryggen och ber mig kliva ut. Väl där ute hoppas jag att jag hittar den jag kan hålla om bara helt random för att jag vill och känner av att denne behövde en kram. Det vore nice.

Remember, nothing ventured – nothing gained!

//Cae~

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s