Zeh pain

Mina knän dödar mig. Var ute med Ying igår och vi tog en lång promenad. Konstigt nog fick jag plötsligt ont i knäna och jag började fundera på varför. Jag har varken skadat mig eller gjort något konstigt. Såna långa promenader är inga problem för mig så varför skulle det börja bli det nu? Med tanken om att det skulle gå över envisades jag och fortsatte. Efter att ha lämnat Ying (bara för att döda tid) så tog det mig en jäkla timme att gå hem… Till råga på allt fick jag laga mat… till mig själv. Smaklöst ;(

Nåja, julafton… Inget speciellt med det, känns som vilken uttråkad onsdag som helst. Längtar till januari dock. Så nära men ändå så långt borta…

Jag tror att jag faller tillbaks lite då och då. Jag får flashbacks och datum uppspelade i huvudet när jag inte vill ha dem där. Det suger. Det är nästan som om mitt undermedvetna älskar att göra det, precis som i Raymond Lam’s låt Love to search for you in my memory…

“我對你 這一生 哪個可比
我與你 差一些 永遠一起
邂逅時間場地 似連場好戲
要 自何頁說起

愛太重  深呼吸 欠缺空氣
愛太美  輕輕的 卻載不起
愛情來到時候 似明媚天氣
她走了 突然驟變雪落雨飛

*如果可以恨你 全力痛恨你
連遇上亦要躲避
無非想放下你 還是掛念你
誰又會及我傷悲
前事最怕有人提起
就算怎麼伸盡手臂
我們亦有一些距離

REPEAT*

你太遠 該怎麼 說對不起
你太近 一轉身 卻已高飛
快樂也許太短 似場流星雨
一眨眼 就如幻覺怕又記起

我情願我恨心憎你 我還在記憶中找你”

//Cae~

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s