Never again

Jag upptäckte precis att jag har blivit hopplös på att komma på kreativa rubriker på måndagar och då har jag ändå städat lägenheten lite grann. Visserligen hatar jag att dammsuga men jag hatar att trampa på grus/sand barfota ännu mer. Lite snabbstädning kan inte skada. Så nu är jag fast vid datorn som blivit som en ö när resten av golvet torkar. Och mina händer luktar skit men bara för att jag vet att jag måste göra lite till innan jag kan tvätta händerna och lukta mandel istället. Min allergi har avtagit i alla fall fastän min hals kliar som fan och jag ser ut som en prickig liten filur från Mumindalen.

Helgen var väl rätt så späckad om jag ska sammanfatta den snällt. Fredagen spenderades med ett glatt gäng på Syltan där en viss trubadur spelade. Mysigt även om det för en viss full jävel slutade med ett knäckt näsben. Lyckligtvis var det ingen i vårt sällskap som blev skadad. Turen slutar med en blixtvisit på Deep, där man delvis innerst inne mobbade de nya anställda och hälsade på de som man faktiskt saknar. Och så upptäckten av faktum att stället har blivit ytterligare ett offer för köttmarknadens hänsynslösa, desperata och förlorade själar.

Lördagen däremot varade betydligt längre. Det kändes så i alla fall. Flummig och trött, träffar jag Tina som nyligen varit i Venedig. Vi myser oss igenom Stortorget och hamnar på Pronto. En massa tjejsnack senare, får vi sällskap av min hungriga halva. Sibylla blir nästa stopp innan vi lämnar av Tina och beger oss till vad som skulle bli mitt livs värsta resa. Eller kanske inte värsta, det kan diskuteras men mellan ett och halv tre vill jag inte kommentera. Jag hade ju trots allt en tävling med Adam, som jag givetvis vann men det är absolut ingenting som jag är stolt över. Överhuvudtaget. Det var kul och vi lyckades hålla vårt löfte att det skulle bli värre än sist, eller hur Patrik?

Och så åker man taxi hem och efter ett fåtal timmars sömn vaknar man. Och först då förstår jag vad Manuela menar när hon skriver hur hon känner sig som ett roadkill efter en utgångskväll. Jag säger bara aldrig mer. Jag tror inte jag någonsin mått så dåligt. Och det är som Marcus säger, jag som brukar vara den ordentliga av oss. Ändring på det var det ju under helgen men jag kan lova att jag inte kommer hamna där igen. Inte en chans att jag rör skiten igen om det inte är jobbrelaterat. Och då syftar jag absolut inte på firmafester och liknande evenemang.

Så sitter man här och är efterklok men golvet har torkat så nu väntar det sista att göras innan jag ska kraschlanda i soffan och titta på något skoj. TBBT eller Royal Pains…

//c_Cae; never ever ever again… though I like the fact that I woke up holding his hand <3

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s