Cogito, ergo sum

Gårdagskvällen förgylldes med vad som då tycktes vara mitt livs chans. Men så fort samtalet avslutats och man omfamnas av lyckliga och älskade vänner, börjar man fundera. Paranoid som jag är ibland, ställer jag denna “inbjudan” mot de andra sakerna som har hänt som är relaterade till denne person. Vad tjänar han på att erbjuda mig något sånt? Samtidigt som mitt huvud överöses med tankar om hur min planering ännu en gång kanske tar en rejäl sväng. Visserligen är det en chans som jag förmodligen inte får igen men jag vet att jag inte vill ha något som jag inte är utbildad till. Dock säger jag inte att erfarenheten är fel, vilket den definitivt inte är.

Antingen kommer jag att ångra det och samtidigt vara stolt att jag valde min egna plan istället eller så kommer jag ta chansen och senare grubbla över hur mycket det stör mig att jag inte sitter vid skolbänken igen.
Jag tänker. Jag avväger. Jag spekulerar. Jag överväger. Och slutsatsen ligger någonstans i mitt förvirrade sinne.

//c_Cae; I think, therefor I am.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s