Mitt glas förblir halvfullt

För var dag som går, känns det som en liten bit av mina drömmar krossas. Nu har det nått en sådan punkt att det gör ont fysiskt. Jag gör allt och lite till åt att hålla kvar det som finns men det känns så himla avlägset. Varje gång jag lyckats hålla det kvar en längre period så dyker det upp något oväntat. Något som jag definitivt inte räknat med och jag vet inte varför jag gång på gång går på detta mönster. Förmodligen så är det för att jag bryr mig så pass mycket att jag inte längre ser en anledning till att vara paranoid jämte mot dessa människor/scenarior.

Trots allt detta är jag ändå positiv. Jag tänker på sätt som ger mig möjligheter istället för att rama in mig. Jag tänker utanför lådan och jag kanske försöker för mycket. En del av mig börjar försvinna och jag tycker det är nog. Nya tags krävs men det känns som korten i mina ärmar tagit slut. Och det värsta är att det inte känns som om jag har tid till allt det här. Eller till något/någon över huvudtaget.

//c_Cae; tänker och tänker…

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s