Plötsligt engagemang

Här sitter man igen och skriver massa ansökningsbrev till framtida jobb. Att det ska behöva vara så omständigt att skriva ett annorlunda brev till varenda jobb även om alla jobb jag söker alltid har flera gemensamma nämnare.
Det roliga är att jag helt plötsligt blivit av med mitt jobb för en anledning som jag tror facket hade rasat över. Min aptit har varit förstörd sedan igår kväll men frosserin över skräpmat har inte förändrats, konstigt nog.

Nog med coldtalk nu, till poängen. Mina föräldrar har alltid varit buddistiska av sig, i alla fall fram tills dess att pappa konverterade. De har alltid trott på det här med feng shui och jag klandrar de inte för jag har också köpt det konceptet. Inredningen i sovrummet är inte den bästa och bokstavligt talat är mitt huvud klämt mellan en gigantisk byrå med tillhörande tv och en vägg. Det är som att sova i en kista. Men enligt mina numera panikslagna föräldrar så har det resulterat i att jag inte har någon vidare tur på arbetsmarknaden och det är ju sant. Mina senaste jobb har varit kortvariga och jag har fått lämna de av riktigt töntiga anledningar. Och det sårar mig på det sätt att mina drömmar bara flyger längre och längre bort från mig trots att jag drar de så nära mig som jag förmår mig göra. Och lite till.

Men jag förstår inte mina föräldrar. Det har, under väldigt lång tid, varit de som påverkat mina val och oavsett vad jag gör så har det slutat att de har levt sina drömmar genom mig. Och det har lämnat mina i spillror. Jag försöker och försöker och äntligen ger det resultat. Det är trots allt på grund av de som jag har vänt upp och ner på min tillvaro, mått dåligt och gett upp en himla massa för deras skull. För vad de ansett varit bättre. Och det har resulterat i inget annat än att jag har slängt bort 4 år. Och nu engagerar de sig. Vi ska möblera om sovrummet och hoppas på att det ger nåt positivt. Men jag har svårt att tro på det. Mamma har ju trots allt sagt att lycka är något man själv gör sig till, det är inget som kommer av sig självt. Även om pappa insisterar på att hela den här feng shui saken kommer göra susen så tror jag hellre på mitt karmakonto och mitt egna engagemang. Det är ju trots allt jag som bestämmer hur mycket kraft jag vill lägga i att hitta ett nytt jobb.

3 veckor. Det är tiden jag har på mig innan min ekonomi rasar snabbare än en lavin. Så fullt ös nu även om jag egentligen inte orkar och faktiskt tackar för att ha 10 dagar ledigt istället för 9 under en hel månad. Men även om de dagar är lediga i kalendern så är de egentligen inte det. Jag har ju knappast tid för mig själv under denna deprimerande period där alla blivit neddragna i depression på grund av det grå som omger oss. Tufft men I suck it up. För om han ler så är jag nöjd.

//c_Cae; överväger ett halvår på en festö med jobb och jobb och inget nöje! Cash is king!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s