Tecknade serier och irriterande samtalsämnen

I brist på annat att göra, satt jag och kollade på Family Guy igår. Som vanligt kommer pappa in och ska kolla sina trav. Det första han slänger ur sig är varför jag kollar på tecknat när jag är så gammal som jag är. Vuxna kollar inte på sånt, säger han allt för ofta. Och det fick mig att fundera. Vadå vuxna kollar inte på tecknat? För mig innebär vuxenskapet att kunna ta barnet inom sig lika mycket som man tar den mognare delen av sig, att kunna blanda de stunder där man kan välja att vara barn eller att vara vuxen. Och av allt tecknat jag har glott under mina hittills levda år så är Family Guy knappast något som jag vill visa småbarn. Och animen som jag glor så ofta ska jag nog inte ens gå in på, så anti som min far kan vara.

Och mitt i-landsdilemma för veckan måste vara något jag fick höra igår. Jag kan inte smälta det, varför vet jag inte men det irriterar mig minst lika mycket som att få höra det. Det spelar ingen roll vilka ord som väljs, jag hör ändå samma irriterande budskap hela tiden. I wish I could wish it away.

//c_Cae; givf mudcake kplzthxbye

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s